.........................

 


Kåge Klang (1957)


Ringvägen 37
182 46 Enebyberg Karta

0702 533 602

Jag kommer gärna åter till
Skåne och allt däremellan.
Priset kan jämkas med reseersättning.

e-mail: kage@klang.se

 

 

Uppvuxen i Danderyd, professionell bildkonstnär sedan 1980-talet
Ordförande i Konstnärernas riksorganisation KRO-syd 2006-2012,
tillika ledamot i KRO-riks till 2013 och BUS Bildkonst Upphovsrätt i Sverige från 2012

När jag fördjupade mig i Konsten på 80-talet insåg jag snart att den angränsar till det religiösa, filosofi
och det sociala, som utövande och kommunikation. Jag läste därför religionpsykologi och
praktisk filosofi på universitetet. Själv har jag aldrig varit troende eller bekänt mig till någon religion.
Jag uttalar mig inte heller som ateist, eftersom det är en icke-fråga för mig.

Jag är inte emot något, jag är för humanism, tron på människans egen förmåga att göra något åt livet som det är.
Det sociala livet har något att önska. Våra hjärnor tycks vara utformade så, att vi intresserar oss för varför vi finns till.
Min egen dotter dog för mer än tio år sedan, det känns ändå som igår.
Däri ligger också någon förklaring till mitt intresse för ceremonier.

Arbetsordning
Efter en intervju med er om era intentioner skapar jag ett manus som vi använder som diskussionsunderlag.
Efter ytterligare en revidering träffas vi och repeterar ceremonien, så att ingen detalj förloras.
Jag hjälper gärna till med fadderbevis, namntavla etc. Ceremonien kan inledas med en allsång och
jag sjunger gärna någon sång själv senare.

Jag utför namngivning i min målarrock av prins Eugens design.
Denna använder jag uteslutande för ceremoniella syften, min ateljérock får hänga hemma.
På rockens rygg samlar jag barnens namn och när de blev namngivna. Idag har jag snart haft 100 namngivningar,
vilket gör att jag har börjat på min andra rock. Den första rocken använder jag bara när jag kommer på återbesök
till ett syskon.

Jag har även genomfört ett 50-tal begravningar och hoppas snart att få full vigslorätt.
Humanisterna stretar ständigt om denna vigslorätt som fortfarande förbehålls religiösa samfund,
men inte livsåskådningsneutrala förbund.

Varför ceremoni?
Det ceremoniella formar våra liv, ger det innehåll och mening.

Varför är det då så viktigt att man
välkomnas in som nyfödd i gemenskapen,
att beakta att man blir vuxen,
att välkomnas till sin partners släkt och vänner?
Varför berör det oss att ta avsked av den avlidne?

Jag tror att det gör livet enklare att förstå och ger livets skeenden en lättfattlig struktur.

Om det är någon ceremoni du tycker fattas i vårt samhälle, är jag villig att diskutera möjligheten att göra något åt saken!
Det finns mycket firande som gått förlorat genom tiderna. Tranaftonen, vårsådden, källdrickning, den icke-statliga midsommaren,
skördefesten, midvinternatten och -blotet. Vilka är framtidens ceremonier?

I religionerna talar man ofta om att beroende på hur man lever detta livet, kan man återfödas till ett nytt och bättre liv.
För en humanist gäller samma princip, med den skillnaden att det är just detta liv som är det enda liv
vi kan fylla med någon mening och intresserar oss för. Det ger rättvisa och suddar ut gränserna mellan alla individer,
oberoende av kön, tro eller sexualitet.



Tio vigslar arrangerade av PotatoPotato