Fredrik i "Sergeant Peppers lonely hearts club band" 2006

Jag har ett tag laborerat med tanken bakom Beatles LP-omslag, för att någon gång kanske göra ett antal självbiografiska verk. Varför måste självbiografi alltid göras i text? Här har Fredrik som fyllde trettio, likväl fått en hel del text efter idolerna Freddie Mercury och Peter LeMarc, som även syns in persona. Queens "The show must go on" och LeMarcs "Starkare än ord" och "Little Willie John". Själv hade jag 1975 flunsen att få det första jobb som jag sökte på Arbetsförmedlingen. Det var som springpojke på NK:s reklamavdelning, för jag trodde mig komma närmare möjligheterna att illustrera då. Därav KK-märket i övre vänstra hörnet där jag trängs med Öywind Fahlströms kaotiska "Sitting...". Ö.F. avled 1976, liksom Bernard Herrmann som gjorde filmmusik till såväl "Psycho" 1960, som "Taxi Driver" 1976. I taxin kommer den nyligen avsatte Nixon körande och taxin är givetvis en "Gerald R. Ford". Under 1976 levde fortfarande Mao som fått den äran att företräda tidens anda av sekulariserande socialism, maoism liksom stalinism, trotskism, kfml (r) och jag vet inte vad. Var det inte FN:s kvinnoår 1976? och FNL var fortfarande igång innan luften gick ur totalt när amerikanarna plötsligt drog sig ur Vietnam några år senare. Kungen och Silvia gifte sig, Astrid Lindgren skrev om Pomperipossa i Expressen och Sträng fick försvara sig varför en frilansare kunde ha mer skatt än inkomst. Slutet av 70-talet regerades annars fullständigt av Björn Borg och Ingemar Stenmark. Fredrik har fått sina kära Redhawks, BOIS och boardercollie med. Orkestern bär hattar av födelse- och vistelseorterna Stockholm och Landskrona och man får inte glömma Tycho Brahe som råkar få syn på Stella Nova. Det var ju på Hven som han jobbade som kock, när min fru lärde känna honom och därav blir kretsen sluten.

Pandabjörnen är bara söt.