Konstnär Titel Årtal Teknik
Kåge Klang Ruppen 1983 Olja


Ruppens vindiler


Solen gör cirkeln "morgon till kväll". Här ser du kretsloppet.
Skogen...
sjön...
himlen...
och genom blåsten når dig stampande råbockar, fridfullt blåsigt och kallt.
Skogarna syns vilda, men vattenyta döljer.
Om man trotsade vattenytan skulle botten vara klar.
Men nu söker man på djupet och träffar Underjord, den som vänds där bonden river fåror.

I denna oreda av naturell blomstring, detta trassel av snår, en doft av djungel.
Likt en bleknad draksvans flyter vid stranden en submarin bananväxt.
Man söker ordna natur med öppna vyer. Det är människans skräck att den lever sitt eget liv och blomstrar vekligen.

Livet borde vara enkelt här, det ser man på älgmängden.
Men bilister reagerar inte med en älg på motorhuven.
Farten är avgörande för metropolens decentralisering.

Naturen bevisar att det finns ett Kaosets ordning.
Samma kaos existerar i Nutiden.
Historien tar fram ett ordnat perspektiv. På pränt. Men det verkliga livet kan inte uttalas.
Vi är nutida och aldrig historiska. Ett träd väljer inte själv om det skall betyda något för människans blick. Det frodas och gläds av att rätt och slätt vara träd. Kaoset finns bara i människans tanke.
Men...

Såg man sjöbotten vore allt annorlunda.

RUPPENS VINDILER