Intervju av Kåge Klang 2001 om Walt Disney.

 

-När började du upptäcka Disney och hans filmer?

-Som liten knatte, kring 1962, började min farmor ta mig med till julmatinéerna på Sture i Stockholm. Biografen hade en överdådig julskyltning.
Något år hade man täckt in biografen som ångbåt, med roterande skovelverk och ångvisslor.

Som 10-åring lärde min pappa mig att teckna film och jag kom inom något år att ha hela kompiskretsen involverad i ett försök att "välta Disney-imperiet" med serier, filmer, spel och allt annat som W.D.Productions skapade.

Jag kallade gruppen rent av Kåge Klang Productions och detta föranledde mig till att kritiskt granska Disney.
Vid 15 vidtog moped- och tjejintresse. I tjugoårsåldern återupptäckte jag Disney och f.a. hans tidiga kortfilmer. Jag fascinerades av konceptet med Långben som medel-Svensson.

-Vad var det som du fann så speciellt med dessa filmer/figurer?

- Disney har på intet sett full kontroll över mig. En av mina första idoler var Andy Pandy, som gick på tv. Jag tror att vi, på den tiden när tv endast hade en kanal och sände mellan 18 och 22, var svältfödda på crazy. Televisionen portionerade endast skvättvis ut program som "Hvar 14:e dag" och "Mosebacke monarki".

Det mest upphetsande under året, på barnfronten, var storhelgernas långfilm och adventskalendern, som kulminerade med Disneytimmen på julafton. Påskhelgen ståtade med "Trollkarlen från Oz", som påverkat mig kanske starkare än Disney, eftersom jag arbetar såsom konstnär, med många uppslag därifrån än idag.

Kanske har jag djupare kunskap om Disney som håller honom och hans företag på avstånd. Men jag tror att det var hela konceptet på Sturebiografen och att man skrattade åt tokigheterna. Jag var nog för liten för att beakta varför det var något speciellt med Disney, det liknade mer brainstorming. Jag hade nog lika gärna tyckt illa om Kalle Anka om inramningen varit mindre positiv och utbudet större.

För övrigt fanns det inte många andra serietidningar än Kalle Anka & C:o, men det var likadant där. Tobakbutiken där serierna fanns luktade magiskt. Senare kom Pellefant och Bamse som trots allt tar avstamp i Disney.

-Hur skulle du beskriva en bra Disney-film? Hur skulle den se ut?

-Jag föredrar det Disney skapade kortfilmsformatet på 1930-talet. Jag tycker det var synd att Disney gav upp konceptet med "Silly Symphony" och övergick helt till långfilmsformat såsom "Fantasia". Snövit anser jag än så länge vara oöverträffad som tecknad långfilm. Walt Disney var en god berättare och kunde lätt skapa sig en bild av hur förloppet i filmerna skulle kunna utnyttjas maximalt.

Exemplet Snövit är tydligast i det avseendet och där har Walt också haft störst inflytande. Där kan man indela filmen i ett antal akter, där den glada, oskuldsfulla avlöses av den ondsinta och sjuka. Detta ger en puls av affekt som hjälper till att bygga upp lustigheterna mot de allt starkare skräckskildringarna.

Jag tror att 1940-talet tog död på den sprudlande aktiviteten, kallad Hyperion-andan. Då bytte man ut de trånga, men gemytliga, lokalerna på Hyperion Ave. mot ett nybyggt komplex. Där krävde tecknarna fackliga avtal, bl.a. ville man synas namngiven i sina filmer. Det hettade till så pass att Disney började ange sin personal som kommunister och till råga på allt lade man till sig med föräldraförsäkran om att allt material från Disney var säkert att ge till sina barn. Studion föll under kriget även in i propagandakrig, vilket säkert också belastat studion.

De allvarligaste bristerna med dagens företag är att man inte gör försök att innehållsmässigt hålla sig från att plagiera dagens äventyrsfilmer från Hollywood. Studion bör också avstå från att vara politiskt korrekta och undvika att vara alltför amerikanska. Det ser man tyvärr alltför ofta att amerikanerna gjort sig hemmablinda och missar det allmängiltiga. Man skulle också se till att musiken var än mer unik och skruva till den, vilket man var otroligt skicklig med att göra på 1930-talet.

Strunta i att flirta med de kända artisterna, som röster eller temakompositörer. Det fungerade i Djungelboken och blev en grej då, men idag tycks det inte spela någon roll vem som lägger sin röst. Materialen från Phil Collins och Elton John är visserligen inga dåliga material, men man vågar inte vara nyskapande. Detta kan man se i försöket att göra filmen "Fantasia 2000" till lika nyskapande som sin föregångare. Musiken i första Fantasia var med den tidens mått mätt, betydligt mer nyskapande. Stravinsky var t.ex. samtida. Dessutom har man lagt in "Trollkarlens lärling" med Musse Pigg för att behålla något av den tidigare känslan....och hur nyskapande är det?

- Hur skiljer sig tekniken från de "gamla" filmerna (typ Snövit, Bambi) och de lite nyare filmerna typ Kejsarens nya stil, Tarzan?
Berättarstruktur, humor, bilderna?

-Tekniken: Man försöker vara innovativa vad det gäller tekniken och i dag har man råd med det, så man undrar varför BBC har passerat Disney i 3D. Med "Toy story" hade man fortfarande greppet. Walt Disney var projektledare snarare än företagsledare. Med företagets utveckling sökte han hela tiden att hitta framtidens möjligheter. Därför lämnade han med Snövit kortfilmerna i sticket. Tecknade filmer intresserade honom snart inte alls, då han försökte skapa sin egen värld i verkligheten och finna möjligheter för människor att interagera i hans skapade miljöer, istället för att vara betraktande.

Så egentligen är framstegen idag inte lika visionära, när man borde tagit steget fullt ut... på något sätt. Idag har man alla möjliga hjälpmedel i digital miljö och det är väl den väsentliga skillnaden. "Snövit" använde sig av samma teknik som man använt sig av under kortfilmerna. Allt låg i ett skikt. Nyheten var den större ytan man arbetade med. I "Pinocchio" utvecklade man detta till avancerade åkningar, med lösningar som snarare var konstnärliga än tekniska. Till "Bambi" var flerplanskameran färdigutvecklad. "101 dalmatiner" använde sig av Xeroxteknik, vilket underlättade för tecknarna och dessutom gav mer av spontaniteten i skisserna, eftersom de syntes.

Berättarstruktur: I de tidiga filmerna var storyn klockren och liknade mer sagan. Idag beaktar man snarare konventionell (läs; amerikansk) filmdramaturgi.

Humor och innehåll: Idag har man övergått till ett större allvar och involverar våld som en naturlig del av vardagen. Särskilt i de sämre efterföljarna. Jag har en känsla av att våldet följer de nationella stämningarna i USA och accellererar vid mobilisering mot annan nation eller dylikt. Man specialdesignar idag roller för engagerade röstskådespelare och blir till något slags karikatyr av dem.

Dialog: Manusförfattare tycks vara utbildade inom såpa-produktionerna. Det tycker jag visar sig när man ger historiskt material alltför starkt slang och amerikansk jargong. Punchline (sv. poängerna) stannar ofta vid samma stämningslägen som i tv-serier. Detta är utmärkande för betydande del av amerikansk produktion, med enda skillnaden att man försöker göra dem lite bättre och "evigare" i tecknade långfilmer. Det är möjligt att tidiga filmer också använde sig av liknande poänger, men det är idag omöjligt att avgöra och de äldre filmerna känns därför befriade från sådan belastning. Disneys kortfilmer på 40-talet utvecklade scenernas punchline till ett system som säkert bildade skola till dagens författande.

Bilderna: Idag använder man färre konstnärer till att utveckla långfilmerna. Tecknarna är utbildade animatörer, vilket ingår i filmvärldens utpräglade specialisering. I motsats till filmvärldens mastodonter, vågar endast mindre filmbolag improvisera.

-Tror du filmerna på något sätt förändrades efter Walts död?

-Till en början försökte man vårda Disneys minne genom att förvalta det som Walt själv varit med om att starta. Det blev de planerade Aristocats och Robin Hood.

-Finns det några nackdelar? Något som inte är bra med disney-filmer?

-Disney fungerar liksom McDonalds och Microsoft som vattendelare. Antingen älskar eller hatar man dem. Disneys tradition har inte förbättrats med åren. Mycket har stannat vid amerikanska kontitutionens ideal.

-Har du någon personlig favorit? vilken, varför?

Snövit. Den är gjord med mycket primitiva medel och dramaturgiskt mycket effektivt genom användandet av svart/vitt-förhållande scenerna emellan. Mot upplösningen övergår det mer i ett Yin-Yang vid mötet med häxan och döden inträder med regn och fullständigt grått. Slutet blir givetvis rak motsats till grått, alltså flödande färg. Dvärgarna har fått behålla kortfilmernas komik i både form och agerande.

-Tror du att Disneys filmer kommer att bli helt dataanimerade iframtiden, med tanke på deras samarbete med Pixar?

Jag tror att man kommer att överge idén om att använda dataanimation till att återskapa tänkta "verkligheter". Mot dinosaurier är detta idealiskt, men inte konstnärligt. Filmerna är redan idag utvecklade i den digitala miljön och man utnyttjar den troligen till att få fram effekter och förhoppningsvis för att få materialet att se än mer "handgjort" i framtiden.

Disneystudion skulle mycket väl kunna göra succé genom att fortsätta där Disney var vid 1940. Det är vid denna tid som företaget börjar förgrenas och man kunde gott planta in sig där. Trots att det skulle vara ett steg tillbaka, skulle man kunna uppfatta det utåt sett som ett framsteg. Jag menar att man borde undvika att förnedra sig med idiotiska serier som "Buzz Lightyear" eller göra Baloo till en flygande och våldsam figur i en annan serie, som jag föredragit att glömma namnet på.

-Vad tror du Disney har betytt för filmhistorien?

-Disney har hittills skapat förutsättningar för att den tecknade filmen anses kulturellt värdig, även för vuxna. Eventuellt har detta också fört generationerna närmare. Han skapade synkronisering till den tecknade filmen. Disney bär ansvaret till att tecknad film över huvud taget har musik och tal som är synkroniserat till tecknad film. Han utvecklade stereo för biograferna. Storyboarden är också ett av hans uppfinningar, som används även utanför filmvärlden.

-Något du vill tillägga?

-Disneys tekniska innovationer är orsak till att jag började teckna film, vilket jag än idag gör lite smått i min verksamhet.

Till min sida om Walt Disneys historik och projektutveckling.