GRÄSHOPPA I MOTORN
BIC 1993

En del av min dotter Frejas förutsättning.
Luffaren (Aisopos fabel "Gräshoppan och myrorna") som slog rot, naturligtvis.

Tecknad strax efter Frejas födelse med hjälp av de BIC-pennor som sköterskorna glömde under förlossningen.
April-maj 1993 på kurs i Ronneby.

Under 1980-talet odlade jag rotlöshet och egoutplåning.
Samtidigt med tiden på Konstfackskolan och strax därefter gjorde jag många vandringar.
De flesta av dem blev endast milen hem till den hyrda tjänstelägenheten i en disponentvillas källare i Stocksund. Eller därifrån.
Men många var långa, under bar himmel. Stockholm-Göteborg. Skåne runt. Irland runt.
Men alltid utmed de stora vägar eller genom skogarna. Aldrig utmed gångleder.
1980 fastnade jag för det betagande mötet med Brösarps backar, Haväng och den underbara 9 mils promenaden utmed stranden till Ystad.
Därefter gjorde jag telefonkladdsboken "Luffare" i Sveriges Televisions telefonväxel, "sponsorerad" av SVT:s BIC-pennor.

Ur "Tjurdynastiens efterlämnade verk" 1984:
-Du är så tjock!
-Jag är med pappa.
-Åh, när blir nedkomsten?
-Jag vet redan hur du ser ut, för du är jordens medelpunkt.
Du sparkar i pungen.

Ur anteckningsboken april 1988:
MIN KÄRA DOTTER
Ännu förstår du inte ett dugg.
Ännu är du inte nådd av det du behöver förstå.
Det som vi förstår, men inte kan fatta.
Jag skall skriva dig en bok för att göra dig till
och inte på det att du blir ett spöke eller av mig skapad Frankenstein.
Du lever i mitt hjärta för att du vill det och det är din livsyttring.
Jag ursäktar att du aldrig (ännu?) blir en egen individ
och att jag ständigt spiller dina möjliga jag.
Men du behöver inte finnas till och det behöver inte jag heller.
Jag har aldrig bett om mitt liv,
men nu när jag har det finner jag det angenämt plågsamt.
Spännande i sin torftiga vardaglighet.
Jag gör det intressant för att det är så vi lever.
Det likgiltiga är dött och jag ska själv bli likgiltig.
Det är heller inte så att jag väntar på att förlösa dig
när jag vunnit på tombolan, för det bryr jag mig inte om.
Om du vore här skulle jag ge dig mitt angenäma.
Men eftersom du nu bara ger dig tillkänna i mitt bröst,
får du gärna bo där i ditt trygga omedvetna.


Efter ännu en tur på Österlen fann jag mitt hus utmed Tunbyholmssjön 1989 och
flyttade ner från kollektivet "Fräsingen" i Stockholm med Carina 1991, Frejas blivande mamma.
Freja föddes 1993.


Ang. teckningen:
Sommaren 1992 hade jag ett ovanligt ljud i bilmotorn
- ett kvirr -
som gav mig förklaring på vad jag egentligen sett i min första sedda Disneyfilm .
Det var en gräshoppa som var orsak till att Svarte Petters bil lät likadant .
Filmen var en smalfilm som pappa köpte till projektorn och den hette "Mickey´s Service Station" (1935).
Jag inspirerades samtidigt av "Grasshopper and the Ants" som också är Disney (1934), en version av Aisopos fabel.
Från denna kommer den enda sagobok som pappa har med sig i vuxen ålder .
Bakgrunden är hästängen vid Tunbyholm, där jag brukade parkera min bil.
Molnformation som tornar upp sig har jag sett över Övedskloster, augusti 1992.